För snart 18 år så lade man ner hela den division där jag arbetade och vi var runt ett 60-tal medarbetare som blev uppsagda. Det var mitt under min föräldraledighet och det kom nog som en chock och överraskning för oss allra flesta. Det ordnades möten med de berörda facken och TRR. En lite väl klämkäck medarbetare från TRR berättade att vi absolut inte inte skulle hänga ”läpp” utan det brukar bli ännu bättre för absolut de allra flesta i en sådan här situation. Ett ganska omtumlande möte för många.
Nedan tankeväckande historia brukar jag påminna mig själv om i olika förändringar som jag själv är mitt uppe i, våra barn har varit i eller förändringar som jag är med och stöttar:
I en liten by i Kina levde en gång en bonde som ägde en häst. Han var den ende mannen i byn som ägde en häst. En dag sprang hästen bort och kom inte tillbaka. Alla grannarna ondgjorde sig över hur beklagligt det var, men bonden svarade lugnt:
-Kanske det.
Några dagar senare återvände hästen och hade då två vilda hästar med sig. Grannarna jublade över att bonden haft sådan tur, men bonden svarade bara:
-Kanske det.
En vecka senare kom soldater till byn för att hämta unga män att kämpa i ett krig som Kina förde. De ville inte ha bondens son med sitt brutna ben och han slapp kriget. Hela byn gratulerade nu bonden och hans son till att de haft båda tur. Bonden svarade:
-Kanske det
Ja just det där, kanske det, är så klokt på något sätt.
Förändringar brukar vara förknippade med olika känslor. Det brukar vara lättare att få vara den som är med och initierar den för känslan av att få påverka är helande på något sätt. Att vara den som blir påverkad av förändringar man själv inte fått vara med och påverka är inte enkelt, men även det lär oss saker om både oss själva och situationen.
Det finns många olika typer av förändringar och olika grader av dem i både himmel och helvete, men de jag pratar om är mer av de vardagliga, de där som de allra flesta av oss går igenom på ett eller annat sätt i livet.
Om jag inte hade blivit uppsagd den där gången för 18 år sedan så hade jag inte lärt mig allt det jag kan idag, för det blev startskottet till att jag startade bolag tillsammans med min dåvarande kollega. Sannolikheten att jag hade fått arbeta med så många olika organisationer som jag har fått göra vet jag inget om idag, men kanske är det så att jag hade arbetat kvar i organisationen många år? Min hjärna hade innehållit helt andra kunskaper och erfarenheter. Kanske hade jag stannat inom byggbranschen, kanske inte. Mitt nätverk hade absolut sett annorlunda ut.
Tänker ibland på livet som filmen ”Sliding Doors” där Gwyneth Paltrows liv får olika utgångar beroende på om hon hinner med sitt tåg eller inte.
Så i backspegeln så hade kanske den där medarbetaren från TRR rätt, det brukar bli bra och ibland ännu bättre efter förändringar, för absolut för de allra flesta, men det gäller att behålla sin nyfikenhet och vilja att lära.
Det som alltmer blir påtagligt för mig är att när det gäller tuffare förändringar (som jag inte själv har initierat eller faktiskt inte kan påverka) så har det oftast varit enklare att ”släppa taget” och inte kämpa emot då det tar enormt mycket kraft. För förändringen sker ändå, oavsett. Men det ger också oss möjlighet att välja något annat, något nytt.
Det enda det vi vet, på riktigt, är det som är och blev. Inte hur det skulle kunna ha blivit, för det vet vi inget om. Det enda som kan vara säkert är att i de allra flesta fall erbjuder förändringar oss en hel massa att lära och dessa lärdomar har vi nytta av. Ibland blir vi också visare och mer erfarna.